\n

Sri Ramana Maharshis Liv och Lära Del 2 : Hans Kärlek till Djuren

\n\n\n\n

\n\n\n\n

Äkta andliga mästares liv är i sig själva läror. Ett liv levt i genomskinlighet inför varandets sanning är ett uttryck för nåd. Som sådana kan handlingar, interaktioner, kommunikationer osv. hos stora lärare som Bhagavan Sri Ramana Maharshi inspirera och vägleda oss.

\n\n\n\n

Bhagavan Sri Ramana behandlade alla varelser som likar och påpekade ständigt, varsamt, motsägelserna i sina elevers beteende. Till exempel, när hans elever behandlade djur som lägre stående än människor, visade han dem genom handlingar eller milda ord att deras handlingar inte stämde överens med deras strävanden.

\n\n\n\n

Bhagavan Ramana var en välkänd älskare av allt liv.

\n\n\n\n

Han älskade människor. Han lärde ut och delade sitt budskap om självrannsakan ända till sin dödsdag. Han insisterade också på att alla som kom till ashramet skulle matas. Han väntade till exempel tills alla andra hade ätit innan han tog mat åt sig själv.

\n\n\n\n

Kanske lika mycket eller mer älskade han djuren.

\n\n\n\n

Det finns otaliga berättelser om Bhagavan Sri Ramana Maharshis kärlek till djurriket. Det finns faktiskt en bok som heter ‘Bhagavan Ramana: Vän till all skapelse’. Den här boken handlar uteslutande om Sri Ramanas relation till djur.

\n\n\n\n

\n\n\n\n

\n\n\n\n

\n\n\n\n

Apor och Mangos

\n\n\n\n

Suri Nagamma skriver i ett av sina brev om hur aporna bara tar det de behöver.

\n\n\n\n

„I morse klockan 10 kom Dr. Ananthanaryana Rao och hans hustru Ramabai med goda mangos från sin trädgård och sa när de överlämnade dem till Bhagavan: ‘Aporna tar alla mangos. Så vi plockade dem hastigt och har tagit med dem hit.’ Bhagavan sade leende: ‘Åh, är det så. Så aporna går dit också.’ Sedan, med blicken riktad mot alla de andra som var där, sade Han: ‘Ja, aporna tar frukterna en i taget medan folk tar dem alla på en gång. Om man frågar varför säger de att det är deras rättighet. Om det aporna gör är ett petigt stöldbrott, är det folk gör ett regelrätt plundring. Utan att inse detta driver de bort aporna.'”

\n\n\n\n

Utdrag hämtat från greatmasters.info

\n\n\n\n

\n\n\n\n

Aporna på Arunachala

\n\n\n\n

Sri Ramanas nära samvaro med apstammarna på och runt Arunachala sträckte sig från hans tidiga dagar i Tiruvannamalai till de sista dagarna av hans kroppsliga tillvaro. Han var deras vän, beskyddare, skiljedomare, vägledare och nådig välgörare.

\n\n\n\n

\n\n\n\n

Älskade Nondi

\n\n\n\n

Det levde apstammar på berget Arunachala. En berättelse återger hur Sri Ramana räddade en krympling bebisapa som hade förvisats från sin stam. Han skötte om apan tills den återfick full hälsa och den återvände senare till sin stam och blev ledare.

\n\n\n\n

Det fanns en ung apa i flocken som hade börjat visa löften och vinna popularitet inom stammen. Flockens ledare blev avundsjuk och var mycket missnöjd. Av svartsjuka attackerade han den unga apan och fick den att falla från ett högt träd. Fallet skadade ett ben allvarligt. Ledaren och de andra aporna övergav den åt dess öde nära Virupaksha Cave. Knappt vid medvetande haltade apan till slut in i Virupaksha Cave.

\n\n\n\n

Den allkärleksfulle Bhagavan bandagerade benet och skötte om det tills det tillfrisknade. Med tiden läkte skadorna men apan blev permanent handikappad. Bhagavan döpte den till Nondip paiyan, den lille Haltaren. Den kallades Nondi som smeknamn eftersom den måste halta när den gick eller sprang.

\n\n\n\n

Den följde Bhagavan vart Han än gick, haltande bredvid. Även när Bhagavan bad den att inte följa Honom, följde den med stor ansträngning. Den utvecklade en tillgivenhet för Bhagavan och var hängiven Honom, och betraktade Honom som sin Mästare. Under Bhagavans kärleksfulla omvårdnad förbättrades Nondis ben och den återfick sina krafter.

\n\n\n\n

Fem dagar senare kom aporna från Nondis tidigare flock till Virupaksha Cave. Ashram-borna såg dem komma och var rädda att de kunde skada Bhagavan. Bhagavan försäkrade dem att ingenting skulle hända. Aporna skulle inte skada någon i Virupaksha Cave.

\n\n\n\n

\n\n\n\n

Nondi återförenas med sin apstam

\n\n\n\n

Så snart Nondi såg sina flockmedlemmar gick den och klättrade upp i Bhagavans knä. En av flockens medlemmar kom nära dem och tittade på Nondis bandagerade ben; Bhagavan berättade för apan att Han hade applicerat medicin och bandagerat det för att hela det skadade benet. Aporna var ledsna över att de hade skadat Nondi så illa. De gav ett vänligt grymtande och en av dem kom och drog i Nondi och bad den att återansluta sig till flocken. Men Nondi ville inte lämna Bhagavan. Den tittade på Bhagavan.

\n\n\n\n

Bhagavan sade till Nondi: ‘Din flock har kommit för att hämta dig tillbaka. Gå med dem som en duktig pojke. Glöm inte oss när du blir Kung.’ Därmed klappade Bhagavan Nondi och skickade tillbaka den med dess släktingar.

\n\n\n\n

Nondi brukade komma för att besöka Bhagavan även efter att Bhagavan och de andra hade flyttat till Skandasramam. Den brukade komma med sin flock och vara med Bhagavan en stund. När Azhagammal en gång gav Nondi mat på en separat tallrik vägrade den äta och föredrog att dela mat med Bhagavan från Hans tallrik och ta för sig direkt från tallriken!

\n\n\n\n

Berättelse förkortad från greatmaster.info

\n\n\n\n

\n\n\n\n

“Att rätta sig själv är att rätta hela världen. Solen är helt enkelt ljus. Den rättar ingen. Därför att den lyser är hela världen full av ljus. Att förändra sig själv är ett sätt att ge ljus till hela världen.”

\n\n\n\n

– Bhagavan Sri Ramana Maharshi

\n\n\n\n

\n\n\n\n

Ramana och kon Lakshmi

\n\n\n\n

En av de mest rörande berättelserna handlar om kon Lakshmi. Hon fördes till Ramanas ashram som en donation. Inledningsvis vägrade Ramana erbjudandet eftersom ashramet vid den tiden inte hade råd att hålla en ko.

\n\n\n\n

Men efter detta första möte brukade kon Lakshmi regelbundet rymma från sin ägare. Hon promenerade tvärs genom staden tillbaka till ashramet, bara för att besöka Ramana.

\n\n\n\n

Med tiden utvecklades en djup kärlek mellan Ramana och kon Lakshmi. Hon kom till honom när hon var upprörd och grät bokstavligen på hans axel, och han tröstade henne.

\n\n\n\n

Bhagavan sade: “Även som en kalv bara några dagar gammal betedde sig Lakshmi på ett extraordinärt sätt. Hon kom dagligen till mig och lade sitt huvud vid mina fötter. Den dag grunden lades för goshalan (kostallet) var hon så jublande glad och kom och tog med mig till ceremonin. Återigen på dagen för grahapravesam kom hon direkt till mig vid den utsatta tiden och tog med mig. På så många sätt och vid så många tillfällen betedde hon sig på ett så förnuftigt och ytterst intelligent sätt att man inte kan annat än betrakta den som en extraordinär ko. Vad ska vi säga om det?”

\n\n\n\n

\n\n\n\n

\n\n\n\n

En berättelse om kon Lakshmi och Sri Ramana

\n\n\n\n

Lakshmi kon skyndade in i hallen med ben, kropp och svans fulla av lera, med blod som silade ur näsan och med ett halvt avskuret rep runt halsen. Hon gick raka vägen till soffan där Bhagavan satt.

\n\n\n\n

Tjänarna började säga med viss avsmak att hon hade kommit in med lera på kroppen. Bhagavan sade emellertid kärleksfullt: “Låt henne komma. Låt henne komma. Vad spelar det för roll hur hon kommer?”

\n\n\n\n

Han vände sig till kon och sade: “Kom, min kära. Var snäll och kom nära.” Så sade han och förde sin hand lätt över kroppen, klappade henne på halsen och tittade på ansiktet och sade: “Vad är detta? Lite blod rinner!” En av tjänarna sade: “De har nyligen satt ett rep genom hennes näsa.”

\n\n\n\n

“Aha! Är det orsaken? Det är därför hon kom hit för att klaga hos mig om det. Gör det inte mycket ont för henne? Oförmögen att uthärda smärtan har hon kommit hit springande för att klaga hos mig utan att ens tvätta kroppen. Vad ska man göra? Ge henne en iddli (riskaka) eller något,” sade Bhagavan och visade stor omsorg om hennes välbefinnande.

\n\n\n\n

Tjänarna gav henne några bananer och lyckades på så vis skicka ut henne. Jag gick till köket, hämtade några iddlies och gav dem till henne. Hon var nöjd och gick tillbaka till sin vanliga plats.

\n\n\n\n

Bhagavan Ramanas medkännande visdom

\n\n\n\n

Efter att vi alla hade återvänt till hallen och satt oss anmärkte Bhagavan, med blicken riktad mot tjänarna: “Kommer ni inte alla till mig för att berätta om era bekymmer? Det har hon också gjort. Varför är ni då irriterade på henne för att hon kom hit med lera? När vi har problem, tänker vi på om kläderna är i ordning eller om håret är ordentligt borstat?”

\n\n\n\n

\n\n\n\n

Berättelse förkortad från greatmaster.info

\n\n\n\n

\n\n\n\n

\nhttps://www.youtube.com/watch?v=LlpPrqUlpaU\n

\n\n\n\n

\n\n\n\n

Slutsats

\n\n\n\n

Dessa och andra berättelser ger ett tydligt exempel på Bhagavan Sri Ramana Maharshis liv och lära. Viktigast av allt diskriminerade han inte mellan människa och djur. Vidare omfamnade Han alla varelser med samma visdom, kärlek och förståelse. Det är också tydligt att han konsekvent uppmuntrade sina elever att se på livet på samma sätt.

\n\n\n\n

Vi kan använda dessa exempel för att djupt reflektera över vårt eget beteende. Hur förhåller du dig till världen till exempel? Till varelserna i den? Har du ens denna nivå av kärlek, omsorg och medkänsla för de människor du ‘älskar’?

\n\n\n\n

Det finns förmodligen mycket vi kan lära oss om kärlek och acceptans, framför allt gentemot oss själva. Senare kan vi lära oss att utsträcka den kärleken till andra. Slutligen, förhoppningsvis en dag utsträcker vi den kärleken och omsorgen till hela skapelsen, precis som Bhagavan Sri Ramana Maharshi.

\n\n\n\n

\n\n\n\n

\n\n\n\n

\n\n\n\n

publicerad: 15.09.2022

\n\n\n\n

\n